s/s GUSTAFSBERG VII -  SAXAREN

 

BILDRUMS klippark nr 36
 

Modell i skala 1:160.    Byggsatsen innehåller delar till alternativa versioner av originalbåten
                                       The kit contains parts for different versions of the original ship

   
 Porslinsfabriken i Gustavsberg startade i blygsam skala på 1820-talet. Sedan man 1839 övergått till engelska råvaror och poroduktionsmetoder och 1842 skaffat egen ångbåt, utvecklades fabriken till en av stockholmstraktens största och viktigaste industrianläggningar. 
  Det var länge betydligt bekvämare att nyttja sjön för transporterna mellan fabriken och försäljningslokalerna i Stockholms centrum än den smala, krokiga landsvägen, som dessutom ofta var stängd för broöppning i Skurusundet. Även på vintern gick vägen bekvämast över sjön med slädforor på isen över Lännerstasundet och Järlasjön mot Stockholms Vintertull. 
  Beroendet av sjötransporter gjorde att fabriksledningen tidigt intresserade sig för ångbåtsutvecklingen i landet och också vände sig till sommargäster och turister som kunde hjälpa till att öka trafikunderlaget för reguljär trafik mellan Stockholm, Gustavsberg och södra skärgården. I början av 1900-talet hade fabriken såväl en lastångare för import av kol och råvaror som sex skärgårdsångare för passagerartrafik och lokala transporter. Fabriken hade dessutom gjort sig till en turistattraktion i sig och det gällde att hänga med utvecklingen av fartygsflottan så att den motsvarade turisternas högt ställda förväntningar på komfort. År 1909 hade man låtit den kände ångmaskinskonstruktören Ferdinand Flodman utarbeta ritningar till en ny turistångare och begärde in prisanbud från ett antal varv på bygget. Kanske var det oron på arbetsmarknaden med storstrejken som gjorde att man den gången inte kom till skott. 
  Men år 1911, inför olympiaden i Stockholm året därpå, begärde man in nya anbud och stannade för det från Oskarshamns Mekaniska Verkstad, som med ära just byggt fabrikens nya lastångare Gustafsberg. Kontraktet skrevs i juni 1911 med slutsumman 155.000 kronor. Lite speciella förutsättningar för båten var att den förutom att vara stor och göra minst 12 knop också skulle vara isbrytare och dessutom ha tillräckligt ringa djupgående för att klara det grunda Baggensstäket. 
 Båten sjösattes med namnet Gustafsberg VII och kunde 11 månader efter kontraktsskrivningen levereras i Stockholm med sin lustjaktsliknande målning - helvit med ljusgul skorsten. Skorstenens extrema längd följde viljan att minska risken för skogsantändning i den smala farleden vid Stäket.
  Båten fungerade bra som turistångare på sommaren, men också som isbrytare på vintern då den inte bara kunde upprätthålla passagerartrafiken utan också skickas ut i skärgården för att bryta isränna över Ingaröfjärden när lastångaren skulle leverera kol och råvaror till fabriken.

The success of the china factory at Gustavsberg was very much due to shipping. Raw materials were from around 1840 imported from Brittain and products were transported by boats or, in winter, sledges on the waterways to Stockholm. The Gustavsberg factory therefore played an important role for the development of the local steamer service. The factory´s steamers early encouraged people to settle for the summers in the archipelago outside Stockholm and thus giving better facilities also for transport of goods and people between Gustavsberg and Stockholm. The factory also marketed itself as an interesting tourist sight reachable by a scenic boat trip.
 In the early 1900s, the factory had one cargo steamer for the import of coal and clay and six small steamers for local transports.  
 In 1911, the factory ordered a new steamer to be delivered in time for the Olympic games in Stockholm 1912. She should work as a comfortable tourist steamer the year around but in the winters also as an icebreaker for the cargoships destined for the factory.
      


foto:ErikWesterberg

 Efter första världskriget började det svenska samhället moderniseras på allvar. gustavsbergsfabriken ändrade stavningen av firmanamnet och Gustafsberg VII skrevs i stället Gustavsberg VII. 
  Men moderniseringen med växande bil- och busstrafik innebar också att det blev allt svårare att få passagerare till ångbåtarna. År 1928 kunde Gustavsberg VII bara hållas i trafik en månad. Året därpå hyrdes den ut till Westerås-Torshälla Ångbåts AB för extra turistresor i Mälaren på sträckan Stockholm - Strängnäs - Västerås. Men i princip var båten till salu och i november 1929 såldes den till Waxholms Nya Ångfartygs AB för en kontraktssumma om 151.500 kronor.

After WW1, the modern times were emphasized by altering the spelling of the ships name to Gustavsberg VII. But the modern times also made the passengers leave for cars and better road transports.
 In 1929, the steamer was sold to the Waxholm company.

  
   model of Gustafsberg VII as delivered in 1912 

 

 

 

 
    

modell som vaxholmsbolagets Saxaren
interiör från styrhytten 1963
Nybroviken1964
   
Vaxholmsbolaget satte sommaren 1930 båten i trafik på Ljusterötraden under det nya namnet Saxaren. För att ge mera plats för gods på fördäcket hade masten flyttats till gösstångsfästet och strålkastaren till bryggskärmen ovanför salongstaket. Till sommaren 1933 hade fönstren till salongen på övre däck förstorats och till sommaren 1939 hade övre akterdäcket fått ett förlängt vindskott och nya bänkar "enligt järnvägens nya Rättviksvagn".
Ombyggnader skedde i allmänhet vid Hammarbykanalen, där Elektriska Svetsningsaktiebolaget sedan 1929 haft hand om vård och underhåll av waxholmsbolagets båtar. Anläggningen övertogs 1942 av Finnboda varv och fick som dotterbolag namnet AB Hammarbyverken. Den direkta anledningen till att båtens höga skorsten kortades av var att den en dag med högvatten slog i Danviksbron under infarten till Hammarbyverken. Sedan man infört oljeeldning 1948 fanns inte heller längre motiv för en lång skorsten. 

Saxaren gick på ljusterötraden ända till den olyckliga majdag 1964, då den med full fart kördes något för nära en grynna vid Stor-Krån, slog i och sprang läck. Båten sattes med stäven i land så att de ombordvarande kunde rädda sig innan akterskeppet sjönk och båten kantrade.
  För vaxholmsbolaget var förlusten mindre smärtsam. Bolaget höll på att avveckla sin skärgårdstrafik, som skulle tas över av ett nytt kommunalägt rederi i Vaxholm. Det nya rederiet hade motvilligt gått med på att ta över de gamla ångbåtarna och tyckte sig med haveriet ha sluppit ett problem. Och det gamla bolaget tyckte sig se möjlighet till en bättre ersättning från försäkringsbolaget än båtens egentliga marknadsvärde. Dessutom dök plötsligt två unga teknologer upp hos det gamla bolaget och ville köpa vraket för att bärga det. Bolagets direktör, som jag intervjuade när det begav sig, gnuggade förtjust sina händer när han sålt Saxaren, erhållit 1200 kronor och blivit befriad från bärgningsansvaret. 
Med viljestyrka, åtskilligt grovarbete och en hel del sponsorhjälp, lyckades teknologerna, Staffan Lindhé och Hans Johansson, faktiskt vända båten på rätt köl och få upp den till ytan för en triumfartad färd för egen maskin in till Stockholm.

 

         
         Bärgningsarbetet pågår vid Stor-Kråns brygga 1964

 The Waxholm steam ship company ordered in 1930 some minor rebuildings, let change the name of the ship to Saxaren and put her on a new trade to Ljusterö.  Small alterations were later made; the upper deck front windows were enlarged in 1933. The upper aft deck lay-out was changed in 1939 and the smoke-stack shortened in 1948. But the trade was kept till the sad day in may 1964 when the ship hit a rock and started to sink. The captain managed to reach a jetty and put everybody safely on land before the ship turned over.
The wreck was bought by two students who worked for months and managed to right it up again (see picture), refloat it and get the engine to work for a triumphatic new entrance in Stockholm.


Lindalsundet september 1976

Efter ett par års arbete - mot slutet av 1966 - hade de båda teknologerna lyckats få Saxaren så upprustad att den kunde sättas i trafik igen. Men trafiken blev långt ifrån lönsam och 1972 såldes båten till ett bolag i Luleå - NöjesAB Logdans - som förmodligen inte visste vad de hade gett sig in på. Båten fick inte det underhåll den hade behov av och i Stockholm mobiliserades ångbåtsvännerna för att rädda den. Med stöd av Stiftelsen Skärgårdsbåten köpte ÅngfartygsAB Strömma Kanal år 1973 tillbaka båten till Stockholm och återgav den dess ursprungliga namn med gammelstavning - Gustafsberg VII. 
Efter upprustning och ombyggnad vid Finnboda kunde båten 1974 användas för att föra nygifta prinsessan Christina/fru Magnusson med gäster till bröllopsmiddag på Drottningholm. Båten hade nu förutom namnet återfått det ursprungliga mastarrangemanget med strålkastare på fördäcket. Men det övre däcket hade också byggts om radikalt för att ge möjlighet att servera mångdubbelt fler matgäster.
En än radikalare förändring för att förbättra driftsekonomin genomfördes 1985, då ångmaskineriet revs ut vid Dockstavarvet och ersattes av en dieselmotor av typ Caterpillar. Gustavsberg VII var nu visserligen inte längre en ångbåt, men fick ekonomiska förutsättningar att fortsätta fungera som turistattraktion - inte minst på sin gamla trad till Gustavsberg, där båtens hundraårsjubileum kunde firas 2012.
 After two years of work, the two students had managed to get the ship good for traffic again. Only the economy did not work that well. So in 1972, the ship was sold to someone far up in northen Sweden who wanted a fancy party ship.
  But also that didn´t work economicly very well and the ship decayed till ship lovers in Stockholm collected money enough to get her back to the capital for a new chance.
  The ship got her original name - with the old spelling Gustafsberg VII - back. She was also properly treated by a shipyard in 1974 and provided with a new upper deck arrangement to seat many more dinner guests.
  A still more radical alteration was carried through in 1985 when the steam engine was changed for a diesel motor. Even if many ship lovers cried, this helped the ship´s economy so that Gustafsberg VII summertimes could take up tourist tours to Gustavsberg again as she did now more than one hundred years ago.
modell som motoriserad i Strömma Kanalbolagets färger
 

 

 

Text och foton (där ej annat anges): Gunnar Sillén
Back to Bildrum cut-outs