HAMMERENs fyr (lighthouse) på BORNHOLM | |||
|
|
||
Det var 1947 och jag var sju år. Min
mamma och hennes konstnärskollega Tuulikki Piätilä hade bestämt sig
för att tillbringa sommaren med sina målargrejer på Bornholm. Men eftersom
mamma förmodligen längtade efter sina söner hämtades vi över till
Bornholm för att få vara med några veckor i Sandvig, där hon och
Tuulikki hyrt ett hus.
Bornholm låg ju bara ett par timmars gungande ångbåtsresa från Ystad, men det var i alla fall min första utlandsresa. "Utlandet", vilket vackert ord! Nästan som "Fred" efter alla år med avstängning under kriget. Sandvigs strand och hamn öppnade mitt sedan
ständigt närvarande intresse för båtar och hav. Mamma försåg oss med papper och
kritor. Och Tuulikki visade oss hur man täljer modellbåtar. (Hon bar
alltid slidkniv med sig och skulle så småningom bli professor och
avporträtteras av Tove Jansson som Mumintrollens Tootikki.) Mer än 70 år senare fick jag ett mejl från fyrmester Niels-Jørn med önskemål att få veta mer om den lilla Slite-ångaren Erik som dramatiskt förolyckades på klipporna nära fyren under julaftonskvällen 1909. Mina minnen från 1947 väcktes till liv. Jag kunde ge mitt barnbarn Johan tips om en lämplig miljö för ett filmprojekt och jag bara måste rita en klipparksmodell av fyren med hjälp av bilder från Internet och ritningar och bilder jag fick av Niels-Jørn. Så om du gillar modellen, sänd gärna en tacksamhetens tanke också till fyrmester Niels-Jørn och till mitt barnbarn Johan, som inspirerat mig. |
It was back in 1947 and my age was seven. My mother
spent that summer together with her Finnish artist
colleague Tuulikki Piätilä painting and scetching on the island
Bornholm. I understand that mother longed so much for her two children that she sent after us to stay with her and Tuulikki for a couple of weeks in the village Sandvig, where they had rented a small house. The island was only a couple of hours and a rough sea away from
the Swedish coast, but still, this was my first trespassing the borders of my
country. The shore and the harbour of Sandvig woke up a never ending
interest in ships and sea. But most
impressive was perhaps a visit to the nearby lighthouse Hammeren, that in
the nights spread its magically rotating light beams over the sky. And I still remeber
how I stood on the top balcony looking towards Sweden. To see the
home country from outside was a new experience. The lighthouse with
its leading light was also a place to find one self as part of something
much greater than you can understand. More than 70 years later, I got an e-mail from the lighthouse keeper Niels-Jørn, who wanted to know more about a steamer from Slite that wrecked on the cliffs close to the light house on Christmas Eve in 1909. My memories from 1947 rose, I tipped my grandson who searched a stage for a film and I just had to make a paper model of the lighthouse with the help of pictures from Internet and drawings and pictures that I got from Niels-Jørn . So, if you llike the model presented here, send also some thankful thoughts to lighthouse keeper Niels-Jørn and to my grandson Johan, who inspired me.
|
||